azealia
solange
jj – dynasti
this is the dynasti before
this is the dynasti now
PESHMERGA
boss ass Lilla Namo har börjat trycka tröjor till förmån för Kurdistan och de drabbade av IS folkmord. det har jag skrivit om här och de tröjorna kan man köpa här. solidaritetsshopping = min bästa shopping. /gone shopping
america is not for black people
top of the lake s01e02
#4
merely – forever
andreja pejic
tokig i Andreja Pejic som kom ut som transkvinna häromdagen. tokig!
hardcore honey
"Ain't nothing wrong with sex work, 'cause a girl's gotta do what a girl's gotta do. And every girl I know who is working a sex tip has her reasons, but it ain't about sexual freedom. It's about getting paid. Lil' Kim knows that. She's seen and done it all. She knows when it's fantasy and when it's real, when it's about getting paid or getting free."
häromdagen läste jag Kanye-intervjun i GQ och blev praktiskt taget kär i Kanye (för att han verkade så jävla snäll, haha). idag läste jag bell hooks (!) Paper-intervju med Lil' Kim från 1997 och blev... tagen. älskar inget mer än en väldigt bra intervju, ett meeting of minds, osv.
"To talk trash and get paid has always been harder for women than for men."
the piano
igår skulle jag och några kompisar "se en film" (underskattat). vårt enda krav: hög gråtfaktor. vad vi fick: ångestfaktor through the roof. jag har ägt en faktisk fysisk kopia av The Piano jättelänge utan att se den, men jag var ej beredd på detta. om jag ska vara riktigt jobbig var det basically en film om alla möjliga sätt som män (alla män) kan skada kvinnor i sin omgivning på. men det var också en av de starkaste visuella upplevelser jag haft in a good long while. och Holly Hunter var – förstås – lysande.
gesaffelstein for dior homme
christian dior couture aw14
jag älskar ju nästan allt Raf Simons gör. jag älskade hans förra couture-kollektion för Dior, och så även den som visades idag i Paris (uttal: tänk Carrie Bradshaw). är bara... kär! vill gifta mig i den första kreationen, exempelvis med Raf själv. och sen vill jag bara leva mitt liv i resten, trots att hans skapelser egentligen sällan är "min stil".
p.s. obligatorisk disclaimer om att det är sunkigt med päls. men det var ju så fiiint. d.s.
jj – all white everything
modeveckan i paris aw14
nu gör jag det: skriver en sammanfattning av det bästa från modeveckorna i Paris. alldeles för sent. men ändå. håll i er (haha) för det här blir långt.
Jacquemus. vill göra hundra utropstecken i följd. det påminner om Ida Klamborn, streetigare kanske, men ändå det där jag drabbades så av vid hennes aw14-kollektion, att tyg inte är tyg som måste falla på det förväntade sättet utan tyg som kan formas precis som klädskaparen själv vill. om Simon Porte Jacquemus (namnet är) skulle vilja se en klänningskjol i vad som ser ut att vara filt stå rakt ut från kroppen underifrån, som fickor, så ordnar han det. och den typen av sömnad får det liksom att spraka i kroppen på mig.
måste springa till jobbet nu och tänka på ungdomsteater istället för CDG-skor. lika delar kul och sorgligt. hejhej, modeveckan i Paris.
p.s. hatade Rick Owens som vanligt. missförstå mig inte nu, det är verkligen hedervärt att han börjat använda de modeller han nu klär i högre utsträckning, och jag önskar att fler skulle ta efter. men jag önskar också att kläderna kunde vara det allra minsta snygga. det är ju uppenbart att han kan egentligen, så varför måste han försöka vara så tillgjort speciell? påsydda knäskydd, de där långa mockahandskarna där händerna hänger utanför, fransar och mönster, huvuddukar where huvuddukar should not be... och så alla Hem till Midgård-outfits vi tyvärr känner igen från herrkollektionen. skona mina ögon innan jag blir tokig. d.s.