ORNAMENT IS CRIME.

igår skulle jag och några kompisar "se en film" (underskattat). vårt enda krav: hög gråtfaktor. vad vi fick: ångestfaktor through the roof. jag har ägt en faktisk fysisk kopia av The Piano jättelänge utan att se den, men jag var ej beredd på detta. om jag ska vara riktigt jobbig var det basically en film om alla möjliga sätt som män (alla män) kan skada kvinnor i sin omgivning på. men det var också en av de starkaste visuella upplevelser jag haft in a good long while. och Holly Hunter var – förstås – lysande.